Pankreascancer
I Sverige dör varje år cirka 1500 personer i Bukspottkörtelcancer vilket nästan är lika många som insjuknar i denna cancerform. Hos fyra av fem personer upptäcks tumören så sent att det inte finns någon botande behandling och en majoritet av patienterna har ett svårt lidande med smärta, kraftig viktnedgång och gulsot. Hos några patienter upptäcks bukspottkörtelcancer så tidigt att läkarna kan försöka med botande behandling vilket är kirurgi med borttagande av tumören och efterföljande cellgiftsbehandling. Det är bara fem procent av de som får diagnosen bukspottkörtelcancer som lever fem år efter att ha fått sin diagnos. Därmed är bukspottkörtelcancer en av de dödligaste cancerformerna som också ger värst symtom.
Då patienten fått sin diagnos är överlevnaden i snitt bara ett halvår. De allra flesta tumörer, cirka 80 procent, går inte att operera. Det är därför ytterst angeläget att kunna ställa tidigare diagnos och utveckla effektivare behandling.
Pankreascancer förekommer sällan före 40 års ålder, och mer än hälften av fallen av pankreatiskt adenocarcinom uppstå bland dem som är över 70 års ålder. Riskfaktorer för cancer i bukspottskörteln är tobaksrökning, fetma, diabetes och vissa sällsynta genetiska tillstånd. Cirka 25 procent av fallen är kopplade till rökning, och 5–10 procent är kopplade till ärvda gener. Cancer i bukspottskörteln diagnostiseras vanligen via en kombination av medicinsk bildtagning såsom ultraljud eller datortomografi, blodprov och undersökning av vävnadsprover.
Eftersom sjukdomen anses ovanlig är allmän screening inte motiverad enligt dagens bedömning i Sverige. Mest information för diagnos och stadieindelning får man genom bilddiagnostik med multidetektordatortomografi (DT). Laboratoriediagnostik med tumörmarkörer har inget diagnostiskt värde men kan användas som behandlingsmonitorering i vissa fall. Inte heller endoskopisk undersökning och diagnostik är motiverad vid utredning, utom i särskilda fall, men kan användas vid avlastning av gallvägarna och övre mag- och tarmkanalen vid passagehinder.
Det finns nu etablerat ett standardiserat vårdförlopp för pankreascancer för att optimera och förkorta ledtiderna i vården.
Behandlingsbeslut ska tas vid en multidisciplinär konferens. Deltagarna ska omfatta en kirurg som är specialiserad inom området, en onkolog och en radiolog, men även patolog och specialist i palliativ medicin bör närvara. Kontaktsjuksköterska ska närvara.
Den enda möjligheten att bota pankreascancer är kirurgisk behandling, men det är en tekniskt svår och komplikationsbelastad behandling. För den minoritet patienter som kan genomgå operation är medianöverlevanden 27 månader, och 3-årsöverlevnaden är 37 procent. Det finns ett starkt stöd för en centralisering av denna typ av kirurgi till enheter med större patientvolymer.
Patienter som har genomgått pankreasresektion ska erbjudas adjuvant cytostatikabehandling om det inte finns omständigheter som talar emot det. Patienter som har en lokalt avancerad eller metastaserande sjukdom, men i övrigt god funktionsstatus, bör erbjudas palliativ cytostatikabehandling.
Källor och mer information:
Wikipedia.org/Bukspottkörtelcancer